Rymdväder för kortvåg

Den här sidan visar rymdväder och kortvågsprognos för 100 W amatörradio från norra Mellansverige (JP80tm, cirka 60,5°N). Tanken är att du snabbt ska kunna avgöra vilka band som är öppna, om det är DX eller NVIS som gäller, och när solen eller jordmagnetfältet ställer till det.

Sidan uppdateras var 15:e minut. Siffrorna är en blandning av mätningar (IRF Kiruna, NOAA) och modellerade värden (särskilt MUF). De ersätter inte att lyssna på bandet.

Sidhuvudet

Plats och effekt

Överst står var prognosen gäller: norra Mellansverige, 60,52°N 17,63°E. All bandbedömning utgår från 100 W uteffekt på 160–6 m. Högre effekt eller bättre antenn kan förstås ge mer, men skalan är tänkt för en vanlig station.

Källa. Koordinaterna är fasta i sidan. De hämtas inte från någon tjänst.

Dag eller natt

Rutan till höger visar om solen står över horisonten och solhöjden i grader. Positiv solhöjd = dag. På HF styr det jonosfären mer än klockan:

• Dag: D-skiktet dämpar låga band. F2-skiktet är tätare, så de högre banden (20–10 m) kan öppna.
• Natt: D-skiktet försvinner. 160/80/40 m blir ofta de bästa banden. 15 och 10 m stänger oftast.

Solhöjd kring 0° (soluppgång/nedgång) är en övergångstid då både låga och mellanhöga band kan vara användbara.

Källa. Solhöjden räknas i sidan från koordinaterna och aktuell tid. Ingen extern solfil.

Knapparna

I mitten, från vänster: rutnätet lägger tillbaka standardordningen, solen eller månen växlar tema. Månen visas när sidan är ljus, solen när den är mörk. Frågetecknet öppnar den här manualen. Knappen längst till höger hämtar nya data direkt, utan att vänta på 15-minutersintervallet.

Varje mätare och informationsruta har ett litet handtag i övre vänstra hörnet. Dra i det för att ändra ordningen. Layouten sparas i webbläsaren på den här enheten.

Mätarna

Tolv mätare sitter överst, i den här ordningen om du inte har flyttat dem. På en bred skärm är det fyra per rad, på en smalare tre, och på en telefon två. Mellan de bredderna ändrar mätarna bara storlek.

1. K-index, A-index, MUF, LUF
2. SFI, SN, CME, solfackla
3. Solvind, densitet, dämpning på 5 MHz, norrskenseffekt

Färgen på bågen är en snabb tolkning: grönt är lugnt eller gynnsamt, gult är varning, orange är kraftig dämpning, rött är besvärligt och mörkrött är extremt. För SFI, SN och MUF betyder mer färg mot cyan oftast bättre utbredning. Siffran under visaren är alltid det vanliga linjära värdet, även när bågen är logaritmisk. Gul, orange, röd och mörkröd tonar också bakgrunden lätt, så en mätare som varnar syns utan att du läser siffran.

Den blå visaren är alltid värdet just nu. En grå visare är ett jämförelsetal: medel, ett annat index, eller högsta och lägsta under några dygn. Den grå spetsen går ut i färgskalan så den syns även när den ligger nära den blå.

K-index

K-index är tre timmars lokal aktivitet. Kiruna prioriteras (senaste kompletta 3-timmarsfönstret, inte dygnets max). Skala 0–9. Skalstrecken sitter på heltalen 1 till 9.

K-index rör sig snabbare än A-index. Titta på K om du undrar just nu.

Den blå visaren och siffran före snedstrecket är Kirunas K, det senaste kompletta 3-timmarsvärdet. Den grå visaren och siffran efter snedstrecket är aktuellt planetärt Kp från NOAA. Kp är ett globalt medel och kan ligga ett steg från Kiruna, särskilt när norrskensovalen är nära oss.

Källa. Blå siffra: Kirunas K, räknat ur magnetometerns utslag i det senaste avslutade 3-timmarsfönstret. Data från IRF Kiruna. Saknas fönstret används IRF:s preliminära K-fil. Grå siffra: planetärt Kp i NOAA:s Kp, en minut. Om Kiruna saknas blir även den blå visaren NOAA:s skattade Kp, i sista hand WWV eller HamQSL.

A-index

A-index är ett dygnsmått på geomagnetisk oro, här företrädesvis från IRF Kiruna. Skala 0–200. Siffran före snedstrecket är det linjära värdet: medel av de senaste avslutade 3-timmarsfönstren, högst åtta. Siffran efter snedstrecket, och den grå visaren, är medel av Kirunas A de senaste sju hela dygnen. Texten under är dygnets medel hittills. Bågen är en dämpad naturlig logaritm, halvvägs mot en rak skala, så låga värden tar mer plats. Det ändrar bara var visarna och strecken sitter, inte siffrorna. Skalstrecken sitter på var 20:e enhet, från 20 till 200.

Högt A betyder inte att alla band är döda. 20 m mot söder kan fortfarande gå, medan 80 m mot norr blir värdelöst.

Källa. I första hand Kirunas A, ur samma IRF-fönster som K-index: medel av de senaste åtta fönstren, och dygnsmedel för dagens fönster. 7-dygnsmedlet räknas ur Kirunas minutdata de sju senaste hela dygnen, via INTERMAGNET/BGS. Reserv för den blå visaren är löpande A i NOAA:s planetära K-index, därefter WWV eller HamQSL. Saknas en vecka Kiruna-data visas ingen grå visare.

MUF — högsta användbara frekvens

MUF-mätaren är F2-MUF för 3 000 km, alltså ungefär den högsta frekvens som kan reflekteras i ett långt F2-hopp. Skala 0–50 MHz. Skalstreck var 5:e MHz.

MUF är en beräknad uppskattning. Mätaren själv är inte en jonosond. Den uppmätta jämförelsen sitter i stället som den röda kurvan från Juliusruh och den blå från Tromsø, under bandtabellen. Verklig MUF kan avvika med någon MHz. Därför är gränsen inte skarp: ett band som ligger högst 10 % över MUF markeras som svag, inte som stängt. Ligger det mer än 10 % över räknas det som stängt.

Två grå visare visar det lägsta och det högsta värdet de senaste tre dygnen. Den blå visaren är värdet just nu. Spannen räknas timme för timme, så nattens låga MUF och dagens höga syns båda.

Källa. Räknas i sidan för 60,52°N 17,63°E. Indata är SFI, solfläckstal, solhöjd, månad, K-index, GOES-röntgen och protonflöde ≥10 MeV. Ingen jonosond. De grå visarna använder samma formel, timme för timme i tre dygn. Då tas K från Kirunas minutdata när de finns, annars planetärt Kp, och röntgen och protoner från GOES tre dygn och protoner tre dygn.

LUF — lägsta användbara DX-frekvens (F2)

Måttet är ett sorts skattning på hur kraftigt D-skiktets dämpning är på radiosignaler via rymdvåg.

LUF är den lägsta frekvens där ett F2-DX-hopp fortfarande tar sig igenom D-skiktet och bruset. Skala 0–20 MHz. Skalstreck var 5:e MHz.

Tumregel: användbara F2-DX-band ligger mellan LUF och MUF. Under LUF absorberas signalen. Över MUF går den ut i rymden. Ett band högst 10 % under LUF, eller högst 10 % över MUF, är osäkert och markeras som svag. Längre utanför är det stängt.

Två grå visare visar det lägsta och det högsta LUF de senaste tre dygnen, på samma sätt som på MUF. Den blå visaren är värdet just nu.

Källa. Samma beräkning som MUF. Inte en mätning.

Solvind — hastighet

Protonhastigheten i solvinden, från NOAA (DSCOVR eller ACE). Skala 200–900 km/s. Skalstreck på 300, 400, 500, 600, 700 och 800.

En plötslig ökning, inte bara ett högt tal, är det som ofta startar en geomagnetisk störning. Jämför med magnetometern och K-index samma dag.

Källa. Protonhastighet i NOAA RTSW, en minut. Filen säger om mätningen kommer från DSCOVR eller ACE. Senaste aktiva värdet inom tio minuter används.

SFI — solflödesindex

SFI (också kallat F10.7) mäter solens radiobrus på 10,7 cm. Det är ett grovt mått på hur väl F2-skiktet joniseras. Skala 50–300. Skalstreck på var 50:e enhet, från 50 till 300.

Den blå visaren och siffran före snedstrecket är dagens SFI. Den grå visaren och siffran efter snedstrecket är 90-dygnsmedlet. Medlet visar trenden i solcykeln, inte dagens väder.

Källa. Dagens värde och 90-dygnsmedel från NOAA F10.7. Medlet tas från den senaste rapporten som faktiskt har ett 90-dygnsmedel. Saknas filen används WWV, HamQSL eller dagliga solindex.

SN — solfläckstal

SN är antalet solfläckar (NOAA). Fler fläckar brukar ge högre SFI och mer F2. Skala 0–300. Skalstreck på var 50:e enhet, från 50 till 300. SN och SFI följs åt, men SFI är ofta det mer användbara talet för MUF.

Källa. Senaste talet i NOAA:s dagliga solindex. Reserv är HamQSL. Saknas båda skattas talet grovt från SFI.

Solfackla

Visar aktuell röntgenklass från GOES. Skalan går från 0 till 5: 0 är A, 1 är B, 2 är C, 3 är M, 4 är X och 5 är X10. Strecken sitter vid klassbytena, alltså vid B, C, M och X.

Texten under visar maxklassen senaste dygnet och sannolikheten för M-klass de närmaste dygnen.

Källa. Klass och dygnets max från GOES-röntgen 0,1–0,8 nm i NOAA GOES X-ray. Sannolikheten för M-klass kommer från NOAA:s solprognos, annars från 3-dygnsprognosen.

CME

Ett grovt riskmått 0–100 % för att en koronamassutkastning ska påverka jorden, byggt på NOAA:s 3-dygnsprognos (inte en full ENLIL-modell). Skalstreck på varje 10-tal.

CME slår inte till samma minut. Fördröjningen är ofta 1–3 dygn efter utbrottet.

Källa. Inte en satellitbild av en CME. Poängen räknas i sidan: om 3-dygnsprognosen nämner en CME, vilken G-nivå den väntar, och högsta Kp i NOAA:s Kp-prognos.

Densitet

Antal protoner per kubikcentimeter. Skala 0–40. Skalstreck på 10, 20 och 30.

Densitet ensam säger lite. Hög densitet och hastighet över 500 km/s är ett tecken på att en störning är på väg, innan G-brickan hinner ticka upp.

Källa. Samma fil som hastigheten: NOAA RTSW, fältet för protondensitet.

Dämpning på 5 MHz

Mätaren heter Dämpn. D-skikt. Den visar hur många decibel en signal på 5 MHz dämpas i D-skiktet över norra Mellansverige. Det är rymdvågens förlust på vägen till F2, inte brus i mottagaren. Högre tal är sämre.

Skala 0–30 dB. Skalstreck på var 5:e dB, från 5 till 30. Siffran under visaren är dämpningen i dB.

Värdet räknas ur NOAA:s frekvens där dämpningen är 1 dB. På 5 MHz blir dämpningen (den frekvensen / 5)². En X-fackla eller protonhändelse kan lyfta talet över 30. Då står visaren kvar i slutet, men siffran under är det verkliga värdet.

Källa. NOAA D-RAP, global tabell, närmaste rutorna kring 60,52°N 17,63°E.

Norrskenseffekt

Mätaren heter Norrsken och enheten är GW. Den visar energin som norrskenet avger över norra halvklotet. Det är inte samma tal som procenten på norrskenskartan.

Skala 0–200 GW. Skalstreck på 20, 50, 100 och 150. Bågen är en dämpad naturlig logaritm, halvvägs mot en rak skala, så 20 och 50 tar mer plats än på en linjal. Färggränserna och strecken sitter fortfarande på de linjära GW-värdena. Siffran under visaren räknas inte om.

Siffran kan gå över 200 vid en extrem storm. Då står visaren kvar i slutet av skalan, men talet under är det verkliga värdet.

Källa. Norra halvklotets effekt i NOAA OVATION hemispheric power. Saknas filen skattas värdet från Kp.

Röntgen

Kortet ligger direkt under mätarna och är lika brett som sidan. Den lila kurvan är solens mjuka röntgen, våglängden 0,1–0,8 nm, det senaste dygnet.

Y-axeln har fem jämna skalstreck: A, B, C, M och X. Strecket är klassens 1-nivå, till exempel B1 och C1. Siffran däremellan är linjär, så B5,5 ligger mitt emellan B och C och B6,7 ligger ungefär två tredjedelar upp mot C.

IRF mäter inte röntgen från marken. Atmosfären tar upp strålningen innan den når norra Skandinavien, så det finns inget lokalt tal. Kurvan gäller hela den solbelysta sidan, även här. På natten, när sändningsorten ligger i mörker, dämpar samma fackla inte den vägen.

Närmaste nordiska redovisning är Norsk senter for romvær i Tromsø. De visar samma serie och sätter NOAA:s R-skala vid M1, M5, X1, X10 och X20.

Källor.

• Siffrorna: GOES primär, röntgen 1 dygn, kanalen 0,1–0,8 nm.
• Samma underlag hos Norsk senter for romvær, X-ray flux.
• IRF:s egen datalista pekar på GOES, inte på en markmätare: IRF data.

Geomagnetiskt stormläge

Tre brickor följer NOAA:s skalor. 0 är tyst. 5 är extremt.

G — geomagnetisk storm

Kopplad till Kp. G1 (K=5) är svag storm, G5 (K=9) är extrem. För HF i Sverige:

• G0–G1: oftast hanterbart.
• G2–G3: norrsken, auroral absorption, sämre NVIS norrut.
• G4–G5: omfattande blackout på höga latituder.

S — proton / strålningsstorm

Styrs av protoner ≥10 MeV. S1 och uppåt ger PCA.

PCA betyder Polar Cap Absorption, polkalottsabsorption. I bandlistan kan det stå Polkap-absorption (protoner) eller Auroral absorption / PCA.

Efter en kraftig solfackla eller en koronamassutkastning kan protoner med hög energi följa jordens magnetfält ner mot polerna. Där joniserar de D-skiktet. Radiovågor som ska studsa vidare dämpas i stället för att reflekteras.

• Låga band drabbas först, särskilt under cirka 10 MHz.
• Förbindelser över eller nära Nordpolen, till exempel mot västra Nordamerika och Asien, kan dö helt.
• Det kan hålla i sig i timmar eller något dygn, även efter att facklan själv är över.
• Högre band, 15–10 m, klarar sig ofta bättre om de ens är öppna.

Från norra Mellansverige ligger du inte mitt i polkalotten, men tillräckligt nära för att 160, 80 och 40 m mot norr och nordväst ska bli svaga eller stängda. Till skillnad från en radioblackout (R-skalan) sitter PCA kvar tills protonerna har ebbat ut, och den märks även nattetid.

R — radioblackout

Styrs av röntgenflödet (samma som solfacklemätaren). R1 = M1-fackla. Effekten sitter på jordens dagsida och går över när facklan ebbat ut, ofta inom en timme.

Texten under brickorna är nuläge och 24-timmarsprognos. En aktiv NOAA-varning för K-index 4 syns där även när G-brickan står kvar på 0. Det är stört, inte storm: polära förbindelsevägar blir osäkra, men du behöver inte behandla det som G1. G1 kräver K=5. Varningar för K=5 eller högre höjer G-brickan om NOAA:s skala ännu inte har tickat upp.

Så använder du brickorna på bandet:

• G0 och ingen varningstext: lita på MUF-rutan och bandrutorna.
• G0 med text om K=4: kör som vanligt mot söder och väster. Mot norr och över polarområdet: räkna med fading.
• G1–G2: 20 m mot syd kan gå. 80 och 40 m mot norr blir brusiga. NVIS inom Sverige blir ojämn.
• G3 och uppåt: prioritera korta förbindelser på 40 eller 80 m, eller vänta. DX över norra halvklotet är ofta borta.
• S1 eller högre: de låga banden mot norr dör även mitt på dagen. Det syns också som stigande blå kurva i protonflödet.
• R1 eller högre dagtid: blackout på låga band mot den solbelysta sidan. Den går över när facklan ebbat ut, ofta inom en timme. Nattetid hos oss märks R-skalan knappt.

WWV-texten längst ned i rutan är den klassiska kortvågsbulletinen, på engelska, i samma brödtext som rutan Nuvarande status.

Källa. G, S och R just nu kommer från NOAA:s skalor. Varningstexten för K-index läses ur NOAA:s varningar. Prognosraden använder nästa dygn i skalfilen och 3-dygnsprognosen. WWV-texten är wwv.txt.

Nuvarande status

Rutan till höger om stormläget, lika stor, beskriver med ord hur kortvågen från norra Mellansverige påverkas. Den är indelad i tre stycken:

• I går utgår från högsta planetära Kp det dygnet. Lugnt betyder vanlig dag- och nattrytm. Kp 4 gör polära förbindelser osäkra. Kp 5 eller mer dämpar låga band mot norr. Solfackla och CME för just det dygnet sparas inte som egen serie.
• I dag använder Kirunas K, planetärt Kp, G-, S- och R-brickan, LUF, F2-MUF och vilka amatörband som just nu är bra. Därtill alltid:
• Solfackla — aktuell klass och dygnets max. A och B märks inte. C ger lite extra dämpning på låga band om det är dag. M och X kan tysta dagsidan, särskilt under 10 MHz.
• Solvind — hastighet och densitet. Över 600 km/s kan K stiga. Tät vind tillsammans med hög hastighet är en chock mot magnetfältet.
• CME eller koronahål — en jordriktad CME kan sänka MUF och stänga polära vägar ett till tre dygn efter utbrottet. Ett koronahål ger i stället snabbare vind utan plötslig chock. Saknas båda står det att ingen CME väntas.
• Protoner — förhöjt flöde dämpar 160–40 m mot norr även på dagen. Lågt flöde sägs också, så du ser att det är kontrollerat.

Högt A-index nämns om K redan har sjunkit, eftersom bruset på 80 och 160 m kan hänga kvar.

• I morgon är en prognos, inte ett löfte. Den följer NOAA:s Kp för morgondagen, och säger alltid om CME-risken eller koronahålet består och hur stor chansen är för en M- eller X-fackla.

Källa. Gårdagens Kp ur dagliga geomagnetiska index och NOAA:s planetära K-index. Dagens K är Kiruna, samma som K-mätaren, från IRF Kiruna. Prognosen är NOAA:s Kp-prognos. MUF och band är den lokala skattningen. Solfacklans klass och dygnets max är GOES-röntgen. Sannolikheten för M- och X-klass är NOAA:s solprognos, annars 3-dygnsprognosen. CME och koronahål läses ur samma 3-dygnsprognos som CME-mätaren: ordet CME betyder jordriktad utkastning, annars koronahål om en G-prognos finns. Solvindens hastighet och densitet är NOAA RTSW. Protoner är GOES ≥10 MeV.

MUF från Norra mellansverige

Tre siffror i MHz, beräknade för just den här platsen.

LUF (F2 lägsta DX)

Samma LUF som på mätaren. Under den här frekvensen är F2-DX osannolikt. Högst 10 % under LUF räknas ändå som svag, inte stängt, eftersom dämpningen inte slår till på en exakt frekvens.

F2-NVIS

Ungefär F2-skiktets kritiska frekvens (foF2) plus en liten marginal. Det är den högsta frekvens som studsar rakt upp och ner och ger regional täckning (Svealand, södra Norrland, södra Finland).

• NVIS är typiskt 160, 80, 60 och ibland 40 m.
• Om F2-NVIS är 4 MHz är 80 m öppet regionalt, men 40 m går mest som DX-hopp (eller är stängt nattetid).

F2-MUF

Samma 3 000 km-MUF som mätaren. Det är taket för långväga F2, inte för NVIS. Högst 10 % över taket är bandet svagt. Mer än så är det stängt för DX.

Så läser du de tre tillsammans: välj ett band som ligger över LUF och under F2-MUF för DX, och under F2-NVIS om du vill prata nära. Ligger bandet bara lite utanför, högst 10 %, är det värt att lyssna, men räkna med svaga signaler.

Solhöjden i hörnet påminner om dag/natt för just den här beräkningen.

Källa. LUF, F2-NVIS och F2-MUF räknas i sidan för 60,52°N 17,63°E. Ingen jonosond. Indata är NOAA F10.7, NOAA solfläckstal, K-index från IRF Kiruna, GOES-röntgen och GOES-protoner ≥10 MeV. Solhöjden räknas i sidan. Samma text står finstilt längst ned i rutan.

Brusnivå

Kortet visar två skattningar som inte är samma sak. De kan därför peka på olika S-värden samtidigt.

HamQSL signal noise

Det stora talet (till exempel S0–S1) kommer från HamQSL:s fält signal noise. Det är en generell HF-brusrapport, inte en mätning i norra Mellansverige.

Lokalt mellansverige och norrut

Staplarna (S0–S9) är en lokal modell för S-värden på ostörd landsbygd i mellansverige och norrut. Den utgår från K-index, tid på dygnet och årstid — inte från din rigg och inte från HamQSL. Därför kan texten säga S0–S1 medan staplarna lyser upp till S2.

Ingen av dem är S-metern mot en specifik station.

• S0–S3: tyst. Svaga signaler hörs.
• S4–S6: normalt. SSB kräver tydligare motstation.
• S7–S9: högt. Ofta sommar, åska, eller geomagnetiskt brus. 160/80 m blir jobbiga.

Lägre band har alltid mer brus än 20 m. HamQSL-raden under kortet, om den syns, är en extra geomagnetisk kommentar — inte samma sak som staplarna.

Källa. Den stora texten är fältet signal noise i HamQSL. Staplarna är en lokal modell av K-index, dag eller natt och månad. De är inte HamQSL och inte din S-meter.

Amatörband 160–6 m

Varje bandruta har dag och natt, med samma färgkod:

Den aktuella tiden (dag eller natt) är märkt nu. Den andra kolumnen är en prognos för den andra halvan av dygnet, inte ett fel.

Längst ned står två små rutor med optimal frekvens. Det är 85 % av MUF för just den sträckan, den frekvens som oftast bär bäst. Det är inte taket.

• F2 · 3 000 km är 85 % av F2-MUF. Ligger talet nära 14 MHz är 20 m ett bra DX-val. Ligger det nära 7 MHz är det 40 m.
• NVIS · 400 km är 85 % av taket för ett kort hopp på 400 km. Oftast hamnar det på 80 eller 40 m.

Så väljer du band: titta först på kolumnen med nu. «Bra» där är ett band du kan köra nu. «Bra» bara i den andra kolumnen betyder att du ska vänta till kvällen eller morgonen. Exempel: 40 m kan vara Okej / F2 på dagen (DX mot Europa) och Bra / NVIS på natten (Norden och närområdet). Då är det två olika öppningar, inte samma.

Under märkningen står vägtyp och brus:

• NVIS — kort hopp, regionalt.
• F2 — längre hopp, DX.
• Es — sporadiskt E, mest 6 m sommartid.
• S0–S9 — brus på just det bandet.

Notkolumnen är en kort förklaring. När bandet går som NVIS står det vad det betyder härifrån: på 160 och 80 m regional täckning över Svealand och södra Norrland, inte DX. På 60 och 40 m kort hopp från norra Mellansverige, där Europa kan höras svagt. Skiljer sig dag och natt står båda.

Hur banden brukar bete sig härifrån

• 160 och 80 m: nattband. Dagtid ofta stängda av D-skiktet. NVIS nattetid mot Norden.
• 60 och 40 m: broband. 40 m kan vara både NVIS och DX. Dagtid ofta det lägsta band som fortfarande går.
• 30 och 20 m: dags-DX när MUF räcker. 20 m är arbetshästen vid medelhög solaktivitet.
• 17 och 15 m: behöver högre SFI och dagtid.
• 12 och 10 m: solmaximum och dagtid. Stängda stora delar av solcykeln.
• 6 m: F2 bara vid mycket hög MUF, annars Es maj–augusti.

100 W och en enkel antenn: lita mer på «Bra» än på «Svag». «Stängd» betyder inte att du inte kan höra någon, men sannolikheten är låg.

Källa. Varje ruta räknas i sidan av F2, MUF, LUF, K-index, SFI, månad och protonflöde ≥10 MeV. Ingen bandrapport från andra stationer.

Utbredningskurva

Kortet ligger direkt under amatörbanden. Det ritar samma skattning som bandtabellen, men som en sammanhängande kurva över alla frekvenser, inte bara som en ruta per band. Kurvan visar läget just nu. På dagen används dagsvärden, på natten nattvärden. Det står i undertexten vilken av dem som gäller.

Axlarna

X-axeln är frekvens, från 1,8 MHz till vänster till 50 MHz till höger. Siffrorna är amatörbanden: 160, 80, 60, 40, 30, 20, 17, 15, 12, 10 och 6. Skalan är logaritmisk. På en rak skala skulle 160–40 m tryckas ihop längst till vänster och 10–6 m ta nästan hela kortet. Håll musen eller fingret över kurvan så ser du frekvensen i MHz och det närmaste ordet. Ett värde mitt emellan två ord visas som det ord det ligger närmast.

Y-axeln har samma ord som bandtabellen, men de sitter inte på jämna steg. Stängd är allt under 1. Svag ligger på 2, Okej på 3, Bra på 4 och Utmärkt på 5. Kurvan får ligga mellan orden. Halvvägs mellan Okej och Bra betyder att läget är mitt emellan de två. Skalan är absolut och gemensam i den meningen att orden betyder samma sak på alla kurvor. Den bästa kurvan dras inte upp till Utmärkt om den inte förtjänar det. Flera kurvor kan ligga på samma nivå.

Hur nivån räknas

Varje frekvens får ett tal mellan 0 och 5, med samma gränser som orden i bandtabellen. Kurvorna skalas inte om mot varandra.

• Långt under LUF, eller långt över taket: nära 0, alltså Stängd. Ju närmare 10 %-kanten, desto närmare 1.
• Mellan 10 %-kanten och själva LUF eller MUF: från 1 upp mot 2,5. Mitten av den zonen är Svag.
• Innanför fönstret beror höjden på hur långt frekvensen ligger under taket. Liten marginal ger Okej. Ungefär 25 % under taket eller mer ger Bra. Stor marginal, taket minst 1,8 gånger frekvensen, kan ge Utmärkt om bruset är lågt.
• Brus på S3 eller lägre lyfter ett steg. Brus på S6 eller högre sänker ett steg.
• För F-skip, gul, röd och blå, lyfts kurvan mellan ungefär 60 % och 90 % av MUF. Höjden är störst mitt i det intervallet. Det är samma tänk som den optimala frekvensen i bandrutan, omkring 85 % av MUF.
• För NVIS, grön, ligger lyftet mellan ungefär 55 % och 95 % av NVIS-taket, alltså kring 75 % av det korta hoppets tak.
• Dagtid dras band under cirka 7–10 MHz ner för F-skip. Nattetid dras band från 18 MHz och uppåt ner.
• K från 5 mot 6 sänker F-skip. Högt K och låg frekvens sänker NVIS. Protonflöde över 100 sänker frekvenser under cirka 12 MHz, ibland två steg.

Övergången mellan två nivåer är kort. Linjen är inte ett trappsteg, men den är inte heller så utslätad att toppar och dalar försvinner.

Dagtid, när LUF ofta ligger på 4–6 MHz, ligger 160 m under 1 även för NVIS. NVIS dör också ut ovanför några megahertz. Ett kort hopp på 400 km bärs inte på 20 meter, även om 20 meter är öppet för DX.

De fyra kurvorna

• Gul — F-skip, 3 000 km. Sidans egen modell för ett långt F2-hopp, just nu.
• Grön — NVIS, 400 km. Sidans modell för ett kort hopp, just nu. Samma LUF, men ett mycket lägre tak.
• Röd — Juliusruh, F-skip mätt. Samma nivåer som den gula, men taket är Juliusruhs uppmätta MUF för 3 000 km. LUF, brus och K-index är fortfarande sidans skattning.
• Blå — Tromsø, F-skip mätt. Samma sak som den röda, men taket kommer från Tromsø. Tromsø ligger närmare oss i norr. Juliusruh ligger söder om Sverige, på Rügen.

Undertexten visar foF2 för de sonder som har en färsk ljudning. foF2 är den högsta frekvens som reflekteras rakt upp. MUF för 3 000 km är högre, ofta omkring tre gånger foF2. Det är den MUF:en som styr var den röda och den blå kurvan faller.

Så läser du gul mot grön. Den gula säger var DX bär. Den gröna säger var ett kort hopp bär. De kan båda ligga på Bra samtidigt, på olika frekvenser. Det är två olika öppningar, inte en tävling om vem som når Utmärkt.

Så läser du gul mot röd och blå. Ligger de nära den gula stämmer modellen med ljudningen. Ligger en mätt kurva klart under den gula är det verkliga taket lägre där: var försiktig med band som bara den gula säger är öppna. Ligger den blå och den röda isär skiljer sig himlen i norr från himlen i söder. Saknas en kurva finns ingen färsk ljudning från den stationen. Den andra visas ändå.

Vilken jonosond

IRF driver jonosonder i Kiruna, Lycksele och Uppsala. Uppsala ligger närmast oss, men de sänderna publiceras som jonogram, inte som en färdig siffra för foF2 som sidan kan läsa av sig själv.

Därför hämtas färdiga, automatiskt avlästa ljudningar från två stationer samtidigt:

1. Tromsø (TR169), blå kurva. Den ligger i norra Skandinavien och uppdateras normalt var femtonde minut.
2. Juliusruh (JR055), röd kurva. Den ligger på Rügen, söder om Sverige.

En ljudning används bara om den är yngre än sex timmar, om foF2 är ett rimligt tal, och om den automatiska avläsningen inte är märkt som osäker. Osäkra avläsningar, med ett förtroende under 25 av 100, kastas. Då försvinner den stationens kurva hellre än att den visar ett felaktigt tak. Den andra stationen påverkas inte.

Källa. Gul och grön räknas i sidan, med samma F2-MUF, NVIS-tak, LUF, K-index och protonflöde som bandrutorna. Röd och blå kommer från GIRO, den globala jonosondsamlingen, via prop.kc2g.com/stations och filen stations.json. Stationerna är Tromsø TR169 och Juliusruh JR055. GIRO-data publiceras av Lowell GIRO Data Center. IRF:s egna jonogram, som inte används som siffra här, finns på IRF:s jonosondsida.

IRF Kiruna magnetometer

Tre kurvor för de senaste tre dygnen, från Kiruna (KIR):

• X Norr (cyan) — nordkomponenten
• Y Öster (grön) — östkomponenten
• Z Vertikal (röd) — lodrät komponent

Varje axel har egen skala i nT. Lugnt fält är nästan raka linjer. Storm syns som stora utslag, särskilt i X och Y, ofta samtidigt som K-index hoppar.

Kiruna ligger norr om oss. Fältet där är en tidig varning: när KIR börjar sprattla brukar utbredningen mot norr och NVIS försämras inom minuter till timmar även i Uppland.

Så läser du kurvorna innan du ropar CQ:

• Nästan raka linjer i tre dygn: tyst magnetfält. Lita på MUF och bandrutorna.
• Långsamma vågor, mest i X: oroligt men inte storm. Polära förbindelsevägar kan fada.
• Plötsligt hack i X och Y samtidigt: substorm. Räkna med norrskensflutter och sämre signaler som passerar norra Skandinavien. 20 m mot Japan och Alaska är typiskt ostadigt då.
• Stor rörelse även i Z: strömmen i jonosfären ligger nära Kiruna, alltså nära oss. Då drabbas även korta NVIS-förbindelser, inte bara DX mot norr.

Jämför med K-index. Kurvan visar när det hände. K-index säger hur starkt det senaste 3-timmarsfönstret var.

Källa. Kiruna (KIR). Tre dygn hämtas som IAGA-2002, en minut, från BGS / INTERMAGNET. Färskare punkter fylls på från IRF:s realtidsfil och senaste timmen. Översikt: IRF:s magnetometrar.

Norrsken

Kartan är norra halvklotet sett uppifrån nordpolen. Grönt är norrskenssannolikhet på den breddgraden: ju tätare grönt, desto högre sannolikhet. Källan är NOAA:s OVATION-prognos. Saknas den skattas kartan från Kp. En kontur visar Sverige, Norge, Danmark, Finland och Island. Siffrorna längs kanten är longitud, var 45:e grad. Den streckade ringen är 60,5°N. Procenten här är inte samma tal som mätaren Norrsken, som visar effekt i GW.

• Högsta sannolikhet — starkaste delen av ovalen, ofta nära 65–75°N när det är lugnt.
• Ekvatorgräns — sydligaste breddgrad där norrsken fortfarande är tydligt (minst cirka 20 %). Vid storm vandrar den söderut.
• Här, 60,5°N — chansen just hos oss. Under 10 % ligger ovalen norr om oss. Över 30 % kan norrsken synas om det är mörkt och molnfritt.

Siffran är sannolikhet på himlen, inte en garanti. Den syns bara när det är mörkt och molnfritt.

Vad det betyder för kortvåg

Norrskensovalen är samma område som dämpar och sprider HF.

• Här under 10 % och ekvatorgränsen norr om cirka 65°N: ovalen ligger norr om oss. Vanlig utbredning, om K-index också är lågt.
• Här 10–30 %: ovalen nosar på norra Sverige. Signaler över Nordkalotten kan få norrskensflutter. 80 och 40 m mot norr blir svagare. Mot söder märks det lite.
• Här över 30 %, eller ekvatorgränsen nere vid 60°N eller sydligare: räkna med auroral absorption. 160/80/40 m mot norr är ofta döda. 20 m över polarområdet får norrskensflutter. På 6 m kan norrsken i stället sprida signaler (aurora scatter), men det är inte vanlig F2.

Står kartan grön hos oss samtidigt som K är 4 eller högre, lita mer på det än på en grön MUF-mätare. MUF säger hur högt F2 når. Ovalen säger om vägen dit är dämpad.

Källa. NOAA OVATION. Saknas filen ritas en enkel oval från Kp, ungefär 66,5°N minus 2,1° per Kp-steg. Ekvatorgränsen är den sydligaste cellen med minst cirka 20 % sannolikhet, eller 10 % om inget är starkare. «Här» är cellen vid 60°N och 10°Ö.

Bandval just nu

Rutan bredvid norrskenet säger vilka amatörband som är bäst för två avstånd, räknat från norra Mellansverige just nu.

• DX · 3 000 km är ett vanligt F2-hopp. Bäst är bandet som ligger under, men nära, F2-MUF. Högst 10 % över MUF, eller högst 10 % under LUF, räknas som svag. Längre utanför är sträckan stängd.
• NVIS · 400 km är en brant stråle för korta avstånd inom landet. Oftast 40 m på dagen och 80 m på natten. Taket ligger lite över den vanliga NVIS-MUF, eftersom 400 km inte är rakt upp. Samma 10-procentsmarginal gäller mot LUF och mot det taket.

Bandnamnet har samma färg som i rutan Amatörband: cyan är utmärkt, grönt är bra, gult är okej, rött är svagt. Texten är en skattning från F2 och LUF, inte en jonosond.

Källa. Samma lokala F2- och LUF-beräkning som bandrutorna. Ingen extern bandprognos.

Protonflöde GOES

Logaritmisk kurva från NOAA:s GOES-satelliter.

• Blå, ≥10 MeV: styr S-skalan. När den kryper över cirka 10 pfu börjar polär absorption. Över 100 pfu är tydlig storm.
• Gul, ≥100 MeV: färre partiklar men mer energetiska. Allvarligare för satelliter och för HF över polarområdet.

En spik som snabbt går ner är ofta en fackla. En platå i timmar är en strålningsstorm.

På bandet: stigande blå kurva över 10 pfu betyder att du ska undvika låga band mot norr och nordväst, även om klockan säger att 80 m borde vara öppet. Gul kurva som lyfter är samma problem, bara kraftigare. Mot syd och sydväst kan 20 och 40 m fortfarande gå, eftersom de vägarna inte korsar polarkalotten.

Siffrorna i den lilla raden med protoner, elektroner och röntgenklass är samma mätning just nu, utan kurva.

Källa. GOES protoner, ett dygn, ≥10 MeV (blå) och ≥100 MeV (gul).

Elektronflöde GOES ≥2 MeV

Blå kurva är elektroner från 2 MeV. Över ungefär 1 000 pfu räknas det som ett elektronutbrott. Det laddar upp satelliter. Det dämpar inte kortvåg direkt, till skillnad från protonerna.

Höga elektroner är ändå en ledtråd: de kommer ofta efter en geomagnetisk storm. Om elektronkurvan är hög men K-index och G-brickan är tysta, ändra inte bandval för elektronernas skull. Om elektronerna är höga och K är 5 eller mer, är det stormen som stör HF — inte elektronflödet i sig.

Källa. GOES elektroner, ett dygn, ≥2 MeV.

Kp-index, 14 dygn

Stapel- eller linjediagram över planetärt Kp två veckor bakåt, i blekt gult. Använd det för att se om vi är inne i en störd period eller om gårdagens storm har ebbat ut.

• En ensam topp som redan sjunkit: störningen är över. Nattens 80 m kan vara normalt igen.
• Kp har varit 5 eller mer flera dygn: stormvecka. NVIS är ojämn och 160/80 m brusiga även i timmar när K-index tillfälligt är lågt. A-index brukar ligga kvar högt då.
• Lugn kurva under 3 i en vecka: bra läge för svaga DX-signaler och för att lita på bandrutorna.

Kp här är planetärt (NOAA), inte Kirunas K. De följs åt, men Kiruna kan ligga ett steg högre när ovalen är nära oss.

Källa. Planetärt Kp, sammanslaget av dagliga geomagnetiska index och NOAA:s planetära K-index. Inte Kirunas K.

Så tar du ett beslut

1. Dag eller natt, och vilken kolumn som är ringad i bandrutorna. Kör inte ett band som bara är bra den andra halvan av dygnet.
2. K-index och G-brickan. K 0–3 och G0: fort som vanligt. K=4 eller varningstext: osäkert mot norr. G2 eller mer: räkna med absorption. På A-index är den grå visaren medel de senaste sju dygnen. Ligger den kvar högt medan den blå har sjunkit kan bruset på 80 och 160 m hänga kvar.
3. LUF, F2-NVIS och F2-MUF. DX ska ligga över LUF och under F2-MUF. Regionalt QSO ska ligga under F2-NVIS, oftast 80, 60 eller 40 m. De grå visarna på MUF och LUF visar lägsta och högsta de senaste tre dygnen. Ligger den blå nära den övre grå på MUF är taket på väg ner. Optimal frekvens längst ned i bandrutan, 85 % av MUF, är oftast ett bättre val än själva taket. Ett band högst 10 % utanför LUF eller MUF är svagt, inte stängt. Längre utanför kan du hoppa över. Jämför sedan kurvan med tabellen. Orden är desamma: under 1 är Stängd, 2 är Svag, 3 är Okej, 4 är Bra och 5 är Utmärkt. Kurvan får ligga mellan två ord. Den gula är F-skip, den gröna är NVIS, den röda är Juliusruh och den blå är Tromsø, på samma skala. Ligger en mätt kurva lägre är det uppmätta taket sämre än modellen.
4. Norrskenskartan. Grönt nere vid 60°N betyder att vägen mot norr är dämpad även om MUF ser bra ut.
5. Magnetometern. Ett färskt hack i X och Y är en substorm som K-index kanske inte visar förrän fönstret är fullt. Vänta med polära QSO.
6. Protonkurvan om du ska köra 160–40 m mot norr. Elektronkurvan kan du i stort sett ignorera för själva bandvalet.
7. Solfackla M/X dagtid: vänta ut blackouten. X-klass är mörkröd. Solvind över 600 km/s, och särskilt över 800 eller om densiteten är över 15, betyder att en störning kan vara på väg innan G-brickan ändras. Densitet över 30 är mörkröd. CME över 55, och mörkrött över 70, eller ett Kp-diagram som legat högt i flera dygn: MUF kan sjunka det närmaste dygnet.
8. Dämpn. D-skikt under 5 dB på 5 MHz märks knappt. 5–10 dB försvagar svaga signaler. 10–20 dB gör 80 och 40 m tydligt sämre. Över 20 dB är kraftig dämpning, mörkröd. Norrsken under 20 GW är lugnt. 20–50 GW gör vägen mot norr osäker. Över 50 GW dämpas låga band mot norr. Siffran är linjär GW, även om bågen är halvlogaritmisk.

Ingen modell slår en tom 20-metersfrekvens. Använd sidan som karta, och lyssna som kompass.

Källor och begränsningar

Varje avsnitt ovan slutar med Källa och en länk dit filen går att öppna. Kort sammanfattning:

• IRF Kiruna ger magnetometern och, i första hand, K- och A-index.
• NOAA SWPC ger SFI, solfläckstal, Kp, solvind, GOES-röntgen, protoner, elektroner, stormskalor, varningar, WWV, OVATION-norrsken, norrskenseffekt i GW och D-RAP-dämpning på 5 MHz. Röntgenkurvan är samma GOES-serie som Norsk senter for romvær i Tromsø visar. IRF mäter inte röntgen från marken.
• HamQSL är reserv för några solvärden och källan till brusraden signal noise.
• BGS / INTERMAGNET ger Kirunas magnetometerkurva och underlaget för A-indexets 7-dygnsmedel.
• GIRO, via prop.kc2g.com, ger den röda och den blå kurvans uppmätta foF2 och MUF. Röd är Juliusruh (JR055). Blå är Tromsø (TR169). Bara ljudningar yngre än sex timmar, och inte osäkra automatiska avläsningar.
• MUF, LUF, bandrutor, den gula och den gröna kurvan, optimal frekvens, bandval och de lokala brusstaplarna räknas i sidan. De är inte en jonosond i Uppland och inte en mätning i din antenn. De grå visarna på MUF och LUF är samma beräkning, timme för timme, tre dygn bakåt. Den röda kurvan är Juliusruhs tak och den blå är Tromsøs.

Norrskenskartan är sannolikhet på himlen, inte ett mått på hur starkt HF dämpas. Använd den tillsammans med K-index.